English
Greek
Reseskildring om Kythira, Peloponnese, Grekland
Berättelse av Arne Proffe
Kythira (Kíthira)
Kythira (Kíthira) skiljer sig från de flesta öar genom att tillhöra tre olika områden. Administrativt tillhör ön Pireus i Attika långt uppe i norr, historiskt och kulturellt är den en del av Sjuöarna (Eftánisa) och slutligen geografiskt är ön en del av Peloponnesos, närmare bestämt landskapet Lakonien i sydost, vars närmaste del ligger ungefär 15 km norr om Kythira. Enligt senaste folkräkningen 2001 har ön 3400 invånare. Förr hade ön mångdubbelt större antal invånare, mer om det längre ner. öns yta är 279 km², längden från norr till söder är knappa 30 km och största bredden är 19 km. De högsta bergen finns i väster och öster. Högsta berget är Mermingari i väster, sydväst om Milopótamos, och det är 507 m ö.h. De högsta topparna i öster finns i området ovanför Diakófti och är något lägre. Något ovanligt för en grekisk ö är att en stor del av öns inre upptas av en högslätt med en medelhöjd av 300 m ö.h. På högslätten finns en del ravinliknande sänkor medan den allra plattaste delen finns i trakten runt flygplatsen. Orter
Potamos, inte huvudorten på Kythira men den största orten Chóra längst i söder är huvudort och administrativt centrum för Kythira, med omkring 450 invånare. Det finns förhållandevis få affärer och ovanligt nog, för ett grekiskt samhälle av denna storlek, inte ens ett bageri (för den orolige kan nämnas att det finns bröd att köpa i de få livsmedelsaffärerna!). Vill man ha ett större utbud av varor får man bege sig till Livádi som ligger några kilometer norrut. För den som är intresserad av arkeologi finns i alla fall ett arkeologiskt museum som ligger vid norra infarten, där finns fynd både från Kythitra och Antikythira. Chora är inte den största orten på Kythira utan det är Potamós,
Potamós är Kythitas kommersiella centrum och det största samhället på ön med ungefär 600 invånare. Här finns sjukhus, polisstation, bank och allehanda affärer av olika storlek. För de äldre invånarna på Kythira finns här också ett tämligen stort ålderdomshem byggt med privata medel. Potamos är känt för den marknad som hålls här varje söndag sedan 200-300 år tillbaka. Då kommer de som har produkter av allehanda slag att sälja, från tomater till smycken, in till torget och packar upp sina varor. I Potamos finns också en modern friluftsteater, dessvärre sparsamt använd, byggd med antika teatrar som förebild.
Potamós är Kythiras största samhälle och öns handelscentrum samt centrala torget i Potamos som ligger ganska långt norrut på Kythira. Näst störst kommersiell betydelse har Livádi några kilometer norr om Chora och på tredje plats, några kilometer till norrut, ligger Karvounádes. Alla dessa tre orter ligger efter öns huvudväg som går från Chora i söder till Agía Pelagía uppe i nordöst. Det finns över 60 byar och bosättningar (mer eller mindre bebodda på grund av den utflyttning som redan antytts ovan) på Kythira. Runt Kythira finns det en hel del fina stränder, vanligast är dock att det är klippor och berg ända fram till vattnet. Det finns också några grottor på ön.
Grotta vid havet. Det finns flera sådana i området söder om Diakofti. De allra flesta besökarna som kommer till Kythira är greker och många av dem bor och är även födda utomlands på grund av utflyttningen under 1900-talet. En del icke grekiska turister, bl.a. en hel del italienare, engelsmän och tyskar (på senare tid dock i något minskande mängd) kommer också och någon organiserad turism i form av charter förekommer också, bl.a. två olika företag i Holland har resor till Kythira med Agia Pelagia som främsta mål. Svenska och nordiska besökare kommer inte i särsklit stort antal.
Agia Pelagia var till 1998 Kythiras huvudhamn, men eftersom den inte är en hamn väl skyddad för nordliga vindar så byggde man en ny hamn vid Diakófti sydostut efter kusten. (Redan under den engelska tiden ansåg man att en hamn borde byggas i Diakofti!) Den nordligaste delen av ön, där Agia Pelagia ligger, är tämligen genuin och en hel del övergiven bebyggelse kan ses.
Ganska långt upp i norr på östra sidan av Kythira ligger byn Agía Pelagía. Det är efter måtten på Kythira en stor turistort, numera förmodligen den största men inte den mest pittoreska. Här och söderut finns i alla fall badstränder och det mesta av service som besökaren kan behöva.
Den venetianska fästningen
Ta dig hit
Man kan ta sig till Kythira med båt och flyg. Numera går båttrafiken huvudsakligen från den tämligen nya hamnen vid Diakofti. Dagliga förbindelser finns med Peloponnesos, två gånger i veckan med Pireus och en gång per vecka med Kastelli på västra Kreta. Båtbiljett kan köpas från en timme före båtens avgång i hamnen i Diakofti eller annars så långt bort som i Livadi strax norr om Chora. Flygplatsen ligger också den ganska avsides någon mil innan man kommer till Diakofti. På vinterhalvåret finns det förbindelse med Athens flygplats fem gånger i veckan, på sommaren under turistsäsongen dagligen.
Ta dig runt
På Kythira finns det, så vitt man kan förstå, ingen busstrafik som är värd namnet, märkligt nog på en så pass stor ö. Det finns en skolbuss som skoldagar går mellan Agia Pelagia och Chora och som också gör en avstickare till Diakofti. Denna buss kan tydligen andra än skolbarn få åka med. För övrigt kan man se någon enstaka buss, men vart och när den går verkar mer okänt. Taxi finns förstås och bil och moped går att hyra. Biluthyrare finns bl.a. vid flygplatsen, i Diakofti, Potamos, Agia Pelagia och Chora. Vägnätet är ganska bra utbyggt och en stor del av vägarna är belagda. Vissa skador i beläggningen förekommer och bredden kan variera mycket, t.ex. är huvudvägen mitt på ön ibland tämligen smal, medan vägen till Diakofti, som ganska nyligen byggts om, delvis är ganska bred.
Olivolja, honung och vin
Det finns några produkter som förknippas med Kythira, det är olivolja (något så ovanligt som ett svenskt par som framställer olivolja finns på ön och vilka arrenderar olivträd av ägare som inte längre bor på ön eller inte behärskar olivoljeframställning) och honung, vilken kostar c:a 20 euro/kg i affärerna. Honungen på Kythira kommer främst från timjanblommor och sägs vara av mycket god kvalitet. (Säg dock den grekiska ö som inte säger sig ha den finaste honungen!) Dessutom framställs vin av god kvalitet på Kythira.
Den venetianska fästningen
Chora med den venetianska fästningen sedd från norr. Den venetianska fästningen i Chora är som framgår av namnet byggd efter det att venetianarna kommit till ön år 1204. Troligen har det funnits befästningar här före 1238. Det är också möjligt att det redan omkring 1150 fanns någon form av byzantinsk fästning på stället. Emellertid tog det flera hundra år för fästningen att få den omfattning man nu kan se och 1503 brukar anges som det år då den var färdig. Detta hindrar emellertid inte att det senare utförts reparationer och ändringar, de senaste i början av 1800-talet. Då den tidigare huvudstaden Paleochora förstörts av Barbarossa år 1537 behövde venetianarna en ny och säkrare plats för sitt styre. Då föll valet på den existerande fästningen, vars inre fick ytterligare byggnader. Efter hand sökte sig också kythirabor hit för att bo säkrare inom murarna, men med tiden blev det för trångt där, så man var tvungen att börja bygga utanför murarna.
Kraftig avbefolkning
När något skrives om Kythira i modern tid är det fullständigt nödvändigt att beröra den kraftiga avbefolkning som skedde under 1900-talet och som redan antytts ovan. Om man ser på befolkningsstorleken från den tid då ön förenades med det moderna Grekland, alltså från 1864, så är det som följer. 1864 hade Kythira 14500 invånare, 1870 hade befolkningen krympt till knappt 11000 för att 1907 ha ökat till något över 13000. Från 1920 och fram till 1980-talet sker en kraftig nedgång för att bli omkring 3400, dvs. ungefär samma befolkningsstorlek som idag. Vart tog då alla vägen? Fram till början av 1920-talet skedde emigrationen till stor del till Smyrna, men efter misslyckandet med det grekiska krigståget mot turkarna, den s.k. Mindreasienexpeditonen 1920-22, upphör emigrationen helt dit. Istället började då strömmen av emigranter gå till framför allt Australien, speciellt efter andra världskriget, och i andra hand till Nordamerika. I Australien finns idag tiotusentals (den exakta siffran verkar de olika källorna vara mycket osäkra på) invånare som helt eller delvis har sitt ursprung från Kythira. Från 1960-talet fram till 1980-talet skedde utvandringen huvudsakligen inom Grekland och till Athen-Pireusområdet.
Historik
Slutligen något om Kythira i förhistorisk och historisk tid. ön har varit bebodd tidigare än 4000 f.Kr. enligt fynd av krukskärvor i grottan Agía Sofía nära byn Kálamos i sydost. Omkring 2500 f.Kr. kom troligen minoer från Kreta till Kythira och anlade något slags koloni. Senare under 800-700-talen kom fenicier som bl.a. hade skeppsvarv och framställde klädesfärgen purpur (som är rödviolett) ur ett sekret från en körtel i purpursnäckan. På grekiska heter purpur porfýra och Porfyra var också en tid namnet på ön. Man anser också att det var fenicierna som förde med sig dyrkan av gudinnan Arodite som i Fenicien gick under namnet Astarte. Efter fenicierna kom sedan Kythira att lyda under Sparta med avbrott för kortare tider då ön löd under Athen. Slutligen höll spartanerna ön från 387 till 222 f.Kr. året då Sparta besegras av makedonierna. 146 f.Kr. får romarna makten över det grekiska området och därmed också Kythira. Vid uppdelningen av det romerska riket kom Kythira att tillhöra det byzantinska riket från år 395. 1204 tas Kythira över av venetiansk familj för att 1275 åter vara byzantinskt till 1363 då ön definitivt kom under venetianskt styre. 1470 har Kythira bara 500 invånare, men på 1500-talet har befolkningen stigit till 4000.
1537 kommer Barbarossa till ön och härjar där. Omkring 1000 personer uppges bli tillfångatagna för att sedan bli sålda som slavar. Dock fortsätter därefter det venetianska styret till 1797 med ett kort avbrott av turkiskt styre 1715-18. Vid slutet av det venetianska styret hade befolkningen stigit till omkring 7500 invånare. 1797 kommer Kythira och de övriga Sjuöarna under franskt styre, men redan 1798 erövras Kythira av en rysk-turkisk flotta och några oroliga år följer. 1807-1808 är Kythira åter under franskt styre. 1809 kommer Sjuöarna efter en överenskommelse under engelsmännen och 1815 blir Sjuöarna en republik under medverkan av Kapodistrias. Republiken blir dock inte självständig, utan är en engelsk koloni till 21 maj 1864 då Sjuöarna blir en del av Grekland. 1815 hade Kythira en befolkning på 8500 för att 1864 ha nått sitt högsta antal invånare med 14500, vilket redan nämnts ovan. Trots att befolkningen på Kythira önskade att bli fri från engelsmännen går det inte att förneka att denna tid betydde en hel för utvecklingen på ön. Många allmänna byggnationer utfördes under denna tid och flera av dessa används ännu idag, t.ex. ett antal broar. Under andra världskriget var Kythira den första delen av Grekland som befriades från tyskarna och det skedde 4 september 1944. Befrielsen medförde att utvandringen, som börjat från ön långt före kriget och under kriget hade en paus, nu på nytt satte igång med ökande storlek, framför allt till Australien vilket också nämnts tidigare.